Seriöst.. Jag trodde verkligen att jag skulle få en hjärtattack följd av en hjärnblödning imorse! Morgonen började ju rätt okej, Ch va dock lite seg som vanligt och man fick säga till både två och tre gånger att hon skulle börja klä sig inför dagen. Iaf så var vi rätt i tid och skulle precis ta på oss ytterkläderna och börja gå. Ch ser sin granne börja gå mot skolan och hon säger skynda skynda!! För hon vill alltid gå med henne varje morgon. Jag klär på lille M overallen och tänker perfekt vi hinner gå med dom! Precis när jag ska lägga ner M i barnvagnen så kommer jag på, SHIT JAG HAR INTE GJORT CHs LUNCHLÅDA!!! Jag fick panik för jag visste att klockan var mycket och Ch ville ju gå med sin kompis som redan passerat vårt hus. Jag skyndar mig att lägga M i vagnen och jag råkar bompa till hans huvud och han börjar grina! Jag blir mer och mer stressad och skyndar mig att ta upp honom och försöka trösta honom samtidigt som jag springer omkring som en yr höna i köket för att hitta allt jag behöver för att göra hennes lunch! Herregud jag trodde jag skulle kola vippen på kuppen!! Kommer på att hennes bröd är i frysen så det är ju inte ens lönt att ta fram det nu när vi redan skulle gått för 5 minuter sen! Jag tar det "vuxna" fullkornsbrödet och hoppas att hon kommer äta ändå. Slänger på smör och marmite och kastar ner allt (ost, juice, två chokladbitar, sked och youghurt) i hennes lilla låda! CHOPCHOP!

Nu är pulsen uppe i hundraåttio på mig kan jag meddela! Jag skyndar mig ut i hallen med allt och alla! Sätter ner M i vagnen och letar efter dörrnyckeln. HITTAR DEN INTE! Jag får ännu mer panik och säger vart är nyckeln! Det visar sig att Ch gömde nyckeln men jag fick tillbaka den. Jag krånglar ut vagnen och ska stänga dörren. DET GÅR INTE!! Något är i vägen så den går inte att stänga. Vid detta laget vill jag nästan bara ge upp och sätta mig ner å böla haha. Men jag vred och vände på allt möjligt och till slut så ser jag att en list halkat lös och blockerar i dörrspringan. Detta tog en stund kan jag meddela för den va inte direkt synlig. Jag låser dörren och ilar iväg!! Vi kommer till slut till skolan, hennes grannkompis är redan där men vi var iaf inte sena! Mirakulöst nog!

När det äntligen var dags att gå hem igen så va jag helt slut i huvet. Herregud vilken start.. Nu kan de dock bara bli bättre =)